Om Tusse

När Tusse kom till världen var jag först faktiskt tveksam till att skaffa hund eftersom jag själv just blivit mamma för första gången. Men jag kände att jag inte kunde missa chansen till en valp med just den kombinationen Queenie/Qvinz. Förutom att de har en mycket bra mentalitet och är välmeriterade – så tyckte jag så mycket om dem som hundar i helhet. De har verkligen glimten i ögat!!! Uppfödaren – Jimmy – fick välja ut valp till mig eftersom han vet hur jag är som person och vilken typ av hund jag ville ha. Som uppfödare har man ju lättare att jämföra valparna och se deras olika egenskaper. Tusse är en otroligt alert och snabb hund. Han är mycket villig att vara till lags och man kan träna läääänge utan att han tar slut...=) Han är väldigt signalsäker och är inte den som muckar gräl – man kan nog säga att han är en snäll hund. Träffar han en hund som är osäker så låter han den vara tills den hunden själv tar kontakt (läs tik – jag låter honom inte leka med andra hanhundar) Det funkar bra med Sosai vår 3-åriga schäferhane – han däremot muckar gärna ibland! Tusse har fått vara frisk och kry utan några sjukdomar. Vi åkte faktiskt in till djursjukhus en gång eftersom han hade slickat på en glykolfläck och jag tordes inte ta risken att inte åka till veterinär. (han var inte förgiftad tack och lov!) Sedan har han varit halt några gånger efter att ha farit fram i skog och mark som ett jehu – och ”glömt bort” att det finns något som heter träd - som ibland inte flyttar på sig när det kommer en hund i full fart! =) En av Tusses mindre positiva sidor är att han är väldigt ”mattebunden”. En egenskap som för det mesta är positiv – men ibland kan det bli för mycket av det goda...=) Han har ibland lätt för att gå upp i varv, men tack och lov lygnar han ner sig rätt fort. Tusse är på många sätt en ”lätt” hund att ha – visserligen har jag haft några hundar att ”öva på” – men jag tror inte det hade spelat någon större roll även om han hade varit min första hund! Hemma ligger han lugnt i trädgården och spanar – det är inte mycket han missar! Här kan ingen smyga sig in utan att bli upptäckt!! =)


Kuriosa om Tusse:

• Han är en väldigt ”pratig” hund – och då menar jag inte att han skäller i tid och otid. Nej, han ”låter”... =) Man hör när han lägger sig i ett annat rum – då kommer det ett belåtet stön. Kör det förbi en bil kan han gå och ”muttra” ett tag... Kliar du honom så knorrar han och låter som en kaffebryggare!

• Han är mycket omständlig när han ska göra ”den stora saken” =) Man ska verkligen inte ha bråttom när man ska rasta honom.. Det ska snurras, backas, fnysas och prövas – och så börjar han om igen – tills han har hittat den ultimata grästuvan, stenen eller snöhögen – för högt ska det vara!

• Han har en viss faiblesse för nedfallna äpplen. De ska attackeras, bäras runt och noppras på. Han sätter själv äpplet i rullning – antingen med tassarna eller nosen – och så börjar jakten igen. Bollar är inte alls lika roliga! =)

• Allt som kan vara bra att ha grävs för det mesta ner. Antingen utomhus – men man kan hitta tuggben, hundkex eller leksaker omsorgsfullt gömda i sängen eller soffan o dyl. En kompis till mig som inte visste om detta – hade köpt ett stort tuggben till våra hundar. Så när Tusse mötte henne utomhus gav hon tuggbenet till honom – och det såg vi aldrig tyvärr igen...
 

Foto av Lotta Olofsson
Foto: Lotta Olofsson